Micci

Som många i min närhet vet så är jag LIVRÄDD för ett speciellt djur.
Vi snackar så rädd att ser jag det så är jag lååångt därifrån innan man hinner blinka.
På morgonpromenaden idag gick vi vår vanliga lilla rutt, där jag lyckligtvis aldrig sett det här förskräckliga djuret, men så fick jag syn på något ett par meter framför mig på vägen, Sture struttade rakt över det och tillochmed klev på det utan att det rörde sig så jag vart lugn.
Den var död.
Men jag ville ändå vända för jag klarar inte de döda heller.
Då.
Vänder den sitt äckliga huvud mot mig och slingrar iväg in i gräset.
Mitt forna jag hade sprungit iväg skrikandes i panik, men jag lyckades ta det lugnt hela vägen hem.
Hade bara en krypande känsla hela vägen men jag är oerhört stolt över mig själv.

Nej fy, jag tänkte lägga upp en bild på en men dör av att se alla olika som kommer upp på datorn hehe.