Micci

Ja, som alla nog förstått så har min bebis tittat ut =) Är så himla lycklig!! Tänkte dela med mig av förlossningen...

På onsdagen trodde vi ju som sagt att vattnet hade gått så vi ringde upp till förlossningen och de sa åt oss att packa ihop grejorna och komma upp. Vi var väl där vid niotiden, och efter mycket undersökande och ctg kurva så konstaterade de att nej vattnet hade inte gått. Däremot var jag öppen 3cm, de sa åt oss att åka hem och avvakta att det kunde bli så att vi knappt hann hem och vända eller att det kunde ta ett par dagar men att det förmodligen var på gång nu. Sagt och gjort, ca 23.30 lämnade vi ackis och begav oss hem. Vi köpte med oss mat, åt och somnade väl ungefär vid ett.

     

Första svängen inne.

Ja vi somnade iaf runt ett tiden. 02.50 vaknade jag av att jag hörde och kände ett "knäpp" i magen, ungefär där huvudet borde va. Vart lite skraj först men tänkte inte mer på det utan tänkte att nu är jag ändå är vaken så kan jag lika gärna gå på toa. Reste mig ur sängen och kom bara ut i hallen när det började rinna, shit vattnet går! Vet inte varför men satte handen för och sa till Alex: Älskling jag tror vattnet går nu! Sen halvsprang jag in på toan och lät det fortsätta rinna.
Så då ringde jag förlossningen igen som sa åt oss att det var bara att komma in igen! Vi packade in oss i bilen och åkte iväg, värkarna började halvvägs in och när vi var i undersökningsrummet så började de göra ont. Men hittills en smärta jag kunde hantera. Den här gången gick undersökningen fortare, dvs behövde bara ta av mig byxorna så kände de att vattnet hade gått på lukten. Bm kände efter hur mycket öppen jag var och svaret blev 4 ynka cm =(
Vi blev inlagda i ett förlossningsrum för att invänta bebis ankomst. Efter en stund vet inte riktigt hur länge så blev smärtan värre och jag kände att jag behövde smärtlindring för att klara av den. Jag talade om att jag är fruktansvärt spruträdd och därför INGEN epidural! Så jag fick börja med TENS, små plattor man sätter på ryggen och magen som är kopplade till en dosa som skickar ut som stötar. Det var underbart och smärtan försvann.
Ungefär 1-2h senare hjälper inte TENSen längre och de sätter in lite lustgas, ytterligare en underbar uppfinning och jag lyckas hålla smärtan borta i ca 4-5h till.
Smärtan blir tyvärr värre och bm frågar om jag inte ska ta epiduralen iaf, jag vägrar men hon säger åt mig att ta två värkar till och sen bestämma mig. Ja ungefär hälften in i värk nr 1 så inser jag att jag är besegrad av smärtan och ber snällt om epidural.

Mellan kl 7-10 har jag antagligen som mest ont för jag "vaknar" upp kl 10 och har inget minne sen kl 7. Kl 10 är det iaf som epiduralen sätts och efter det så fanns ingen smärta kvar, "förkrystvärkarna" började en liten stund innan de satte epiduralen vilket gjorde det väldigt svårt att ligga still under proceduren men jag lyckades =) Och till nästa förlossning och alla andra som ska föda barn har jag bara en sak att säga : TA EPIDURAL!!
Nu satte väntandet igång, väntandet på att öppna sig helt så man fick krysta. Men det tog sin tid kan jag lova och efter ett tag så avtog styrkan i värkarna. Då satte de in lite värkstimulerande, men jag lyckades komma upp i den högsta halten ,innan man behöver läkares godkännande för att gå högre, utan något resultat.
Är nu öppen helt, men bebis vill inte sjunka ner ordentligt. Så jag får börja provkrysta för att hjälpa bebis sjunka ner, men återigen utan resultat. Och efter 5h så bestämmer läkaren att jag inte kan vänta längre för att kroppen inte kommer palla, så det får bli sugklocka.
Jag får då ytterligare bedövning i form av bäckenbottensbedövning, sjukt läskig spruta kan jag lova och jag är tvungen att suga i mig ordentligt av lustgasen för att våga ta den.
Sugklokan är satt och styrkan på det värkstimulerande droppet höjs ordentligt. Nu är det dags nu ska bebis ut! Krystar för kung och fosterland och på 4 krystvärkar, kl 15.36, är bebis ute!!
Läggs upp på magen och till både min och Alex förvåning, vi trodde stenhårt på flicka, kom det en liten snopp!
Vi är i total lycka och så stolta över vår lilla kille.

       
Allvaret har börjat ;-)
 
Första familjebilden :-) Lyckan är total!